Hösten – tre dikter

Max Malmquist

Septemberafton

Solen sänker sig stilla till ro,
liksom sommarens dagar nu har slocknat.
En ensam fågel sjunger från sitt bo,
och höstens dimma har åter tjocknat.
Månen reser sig från horisonten i öst,
en Septemberafton då sommaren blir till höst.
Nu blir dagarna korta och nätterna långa,
blommorna få men stjärnorna många.
Dagar och nätter blir klara,
höstligt kyliga men underbara.

Oktoberljus

Löven faller i tusental,
de glittrar som guld i morgonljuset.
Löven faller i höstens dal,
de virvlar och dansar i skyn kring huset.
Eken på ängen står röd och gul,
pumpen fryser vid vårt skjul.
Daggen i gräset lyser,
sjöarnas vatten fryser.
Löven faller i tusental,
de virvlar och dansar i morgonbruset.
Löven faller i höstens sal,
glittrande som guld i Oktoberljuset.

Novembermörker

Mörker på jorden, kallast i norden,
vinterns tid är här på nytt.
Mörker på jorden, kallast i orden,
sommarens fåglar har åter flytt.
Grå är dagen och svart är natten,
som tysta skogar med fruset vatten.
Dagarna är nu så evigt korta,
och sommarens ljus så långt, långt borta.
Mörker på jorden, kallast i norden.
vinterns köld har åter grytt.
Novembermörker på jorden, kallast i norden,
vinterns tid är här på nytt.